En sång om framtiden - med ny strof/vers

Mitt samarbete med Fred Lane breddas och utökas ideligen. Här om veckan tyckte han att "En sång om framtiden" gott kunde få en till vers. Så jag skrev igår klar en sådan.

Nu ser hela texten ut så här (och blir över fyra minuter lång i musikaliskt framfört skick):

En sång om framtiden

En gång ska våra gårdar
och slutna, kalla, stumma hus
befolkas, uppfyllas av skratt
från barn på alla världens språk,
som väller in med luft och ljus
och gömma nyckel och tafatt.
Små människor, en ny sorts exemplar,
vi inget lärt om gränser och förvar.

En gång ska våra gator

och tomma torg och ödeland
ge rum åt en helt annan ton
än tystnaden som omger oss
och varje vriden tiggarhand
vid någon mur och tågstation.
En melodi som når så långt vi ser:
en hungrig mindre och en syster mer.

Dröm! En dröm

är så förtvivlat spröd.
Utan dröm
är mänskan död.

En dag ska våra skogar

få skimra av all världens sken

och inte sakna nån enda nyans.

Vårt mörker ska få lämna oss,

vårt inre som var fryst till sten

ska en dag få en andra chans.

När inget vatten mer ska bli en grav

och vi förenas av världens hav.

 

Dröm! En dröm

är så förtvivlat spröd.

Utan dröm

är mänskan död.

En gång ska våra gårdar
och slutna, kalla, stumma hus
befolkas, uppfyllas av skratt
från barn på alla världens språk,
som väller in med luft och ljus
och gömma nyckel och tafatt.
Små människor, en ny sorts exemplar,
vi inget lärt om gränser och förvar.