lördag 3 april 2010

Lyckad och misslyckad Alakoski

Det krävdes en påskledighet för att läsa ut Susanna Alakoskis Håpas du trifs bra i fengelset. Bitvis briljant bok och mycket mer krävande än Hanna Hallgren hävdade i Aftonbladet i sin recension av boken. Boken är ojämn och svår att komma in i igen när man lagt den ifrån sig. Det handlar inte om ämnet, eftersom jag är intresserad av det och blir berörd av hur Alakoski beskriver och gestaltar en anhörigs helvete och varken skönmålar eller svartmålar missbrukaren. Visst är ämnet i sig krävande, men jag tror också att boken hade tjänat på mer närvaro och mindre återberättande. Det är en svår balans, tro mig, att försöka beröra när man skriver om socialpolitiska ämnen och samtidigt inte bli för sentimental. Och Alakoski lyckas med det bitvis, men inte hela boken igenom. Ändå har hon lyckats väcka mycket uppmärksamhet för och engagemang i boken och anhörigfrågor och dessutom skapat en debatt om socialrealistisk skönlitteratur, vilket ju ändå betyder att hon lyckats i flera avseenden.

Inga kommentarer: