måndag 15 mars 2010

Litteraturdebatt som klär av medelklassen

Läser Göran Greider i Aftonbladet. Ja, varför denna avoghet mot realism hos många kritiker och litteraturförståsigpåare? Jag förstår inte. Kan allting vara nyskapande? Ska det vara det? Och i så fall varför?
Jag undrar om inte debatten i själva verket handlar om ideologi. Att det finns så många medelklassmänniskor som inte vill se att det finns en arbetarklass idag som vårdar deras gamla, tar hand om deras barn, städar deras arbetsplatser och hämtar deras sopor. Jobbet ska göras, men det ska synas så lite att det nästan inte ska finnas. Och människor som är narkomaner, alkoholister och psykiskt sjuka ska skylla sig själva, så slipper medelklassmänniskorna vara med och hjälpa dem.
Eftersom jag själv är medelklass har jag ännu svårare att förstå den här hållningen. Kanske beror det på att jag inte glömt mina rötter och inte förnekar att jag själv arbetat som vårdbiträde, att min farmor var statarbarn och min mormor hembiträde.

2 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Jag känner igen mig, gör du? Den där oförmågan att förstå att en berättelse i sig kan bära en roman utan språkliga modernistiska tillägg. Att vi just nu kan behöva få läsa om de som hmnar i vår nya värld full av murar.

Victor Estby sa...

Instämmer helt, Eva. Din sista mening är mycket vacker och sammanfattar alltihop. Lämplig kylskåpsmagnet för de de där förståsigpåarna som alltid vill berätta för oss mindre vetande hur allting är.