torsdag 25 juni 2009

Sällskap av Thåström och Dan Andersson i natten

Trots att dagen varit så lyckad och lycklig slår det mig att de svartaste balladerna kan skänka även ett glatt hjärta mycket tröst. Det finns inte mycket vackrare ting på denna jord än raspiga mansröster som sjunger känsliga ord och toner. Så mycket de varit med om, så hårt, så sorgset och så skört på en och samma gång blir det de berättar. Thåström fullföljer traditionen från Bellman, Taube, Andersson, Ferlin och Vreeswijk. Lyssna och se här så förstår ni vad jag menar:

Inga kommentarer: