onsdag 21 september 2016

Fortsatta hyllingar av Under


Min nya bok får fortsatt fina recensioner.

I facktidningen Mål & Medel skriver Henrik Johansson:
"Han skriver med en finurlig glimt. Att med ett fåtal rimmade ord sammanfatta och kommentera en dagsaktuell fråga är en svår konst, som Estby klarar med bravur." Och:  I novellerna påminner han om Cornelis Vreeswijk. Här märks det att Estby varit redaktör för Situation Sthlm, en tidning för hemlösa. Det är nedbitna naglar, kabbar, missbruk och smack, men också vänskap, empati och försök att ta sig ur skiten. Det är de längst nere som har huvudrollen."

I Norrländska Socialdemokraten skriver kulturredaktören Jan Bergsten:

Dagsversen är en underbart koncentrerad form. De allra nödvändigaste orden, inte för många, och så ett rim som gör att allt faller på plats. Stig Dagerman blev känd för sina dagsedlar, Tage Danielsson för sina tankar från roten. Båda har gått ur tiden och den nu store dagsversmakaren är Victor Estby, vars dagsverser är synliga bland annat på NSD:s ledarsida.
Han har nu samlat ett urval av dagsverserna och ett par noveller i en bok med titeln ”Under” och där finns många godbitar. Dagsversens grund är en aktuell händelse och Victor Estby diktar utifrån det politiska läget och nyhetsrapporteringen.
Det speciella och geniala med dagsversen är att den kan säga allt på några rader och lika bra som en debattartikel på flera sidor. Det hantverket behärskar Victor Estby och i boken finns flera exempel. Så här skaldade Estby när Kristdemokraterna inte ville ersätta asylsökande för eget boende:

De kors vi en gång bar på kändes gistna,
barmhärtigheten blev ett slags teater.
Numera är vi därför knappast kristna,
så varför låtsas vara demokrater?

Leif G W Persson brukar såga polisens insatser. Så här skaldade Victor Estby om utredningen kring en försvunnen kvinna i Boden:
Så tråkig arbetsdagen bleve
om inte någon jämt gick breve
och dömde ut ens jobb i teve.
Vad gjorde vi väl utan GW?

Victor Estby befinner sig hela tiden i samtiden. Det gör han inte bara som dagsversmakare utan också som författare av noveller. Boken ”Under” innehåller också fem noveller och jag fastnar för ”Taxi Säffle”, som är dråplig skildring av taxichauffören Hassans arbetsdag någonstans i Värmland. Så är det i Sverige just nu. Också i glesbygden har världen långt utanför kommit in. Här är det Hassan i taxibilen och vi får se Sverige och Värmland med andra ögon. Det behöver vi och det tackar vi Victor Estby för."

Nya Wermlands-Tidningens kulturredaktör Mats Dahlberg skriver bland annat under rubriken "En viktig dagsversmakare och novellist:

"Victor Estbys engagemang för dessa som ”bor” på samhällets botten är mycket närvarande i den nya bokens noveller.
Personerna, miljöerna, stämningar och känslor vävs ihop till några kortare texter, som endast en mycket hårdhjärtad kan undgå att påverkas av.
Som exempelvis berättelsen om Rogge och Fredde, duon övernattar i grovsoprummet och finner livet alltför svårt.
Kanske en av senare års starkaste svenska noveller."


 

tisdag 30 augusti 2016

Under hyllas i de första recensionerna

 
Min nya bok "Under" har fått sina första recensioner. Så här skriver professorn i litteraturvetenskap, Magnus Nilsson i sin blogg "Litteratur och klass":
"...Estby är förbaskat duktig på att snickra vers och att versernas politiska udd ligger på en nivå långt bortom slagordens. Men kanske borde man ändå understryka att de noveller som samsas med dagsverserna i Under faktiskt inte bara har värde som ögonöppnare för ett samhälle som fortfarande är fullt av barfotabarn, utan också är osedvanligt välkomponerade och präglade av stilistisk säkerhet. Hur som helst: att inte varenda publikation med arbetarrörelsekoppling slåss om att få publicera Estbys dagsverser (och noveller!) är obegripligt."

Så här skriver Benny Holmberg bland annat i Tidningen Kulturen:
"I en nutid som värker av internationella såväl som nationella kriser är Estbys kommentarer i vers och prosa stärkande, livgivande och också medvetandegörande i sina stringenta och precisa träffpunkter."

fredag 26 augusti 2016

Ombloggad av min redaktör på NSD


Olov Abrahamsson, min redaktör på Norrländska Socialdemokraten, bloggar om min nya bok, Under, och Fred Lanes och min nya skiva Sånger & Sonetter. Här kan man läsa blogginlägget.





 

torsdag 25 augusti 2016

Dagens dagsvers: Ode till Omran

Förra helgens dagsvers i NSD:

Bilden av femåringen Omran som just räddats ur rasmassorna efter en bombattack i Aleppo har blivit en symbol för krigets fasor.

Ode till Omran

Du valde aldrig rollen som symbol
för slösandet av bomber, kulor, stål,
en mänsklighet som ger sig vad den tål
och gör din stad till grus, ett träffat mål.

Du valde aldrig bilden som ska skära
i dem som ständigt glömmer krigets skall
som ekar i en pojkblick tom och kall.

Du valde aldrig allt du nu ska bära:
att inte hindra nya flyganfall.
Men för en stund så hade vi dig nära.

lördag 13 augusti 2016

Dagens dagsvers: Tjuv och polis

Helgens vers i NSD:

En polisman i Florida sköt ihjäl en 73-årig pensionär under en övning med lokalbefolkning. Pensionären skulle spela inbrottstjuv och polismannen sköt henne med en revolver som var tänkt att bara ha lösa skott.

Tjuv och polis

Kom och lek en gammal lek:
Du är tjuv och jag är snut.
Leken vår tar aldrig slut,
inte när du föll och skrek,
inte när du hastigt blek
for till sjukhus och akut.
Tidigt namn på leken löd:
Jag är snut och du är död.

måndag 11 juli 2016

Dagens dagsvers: Vägarbetarsång

Sista dagsversen i NSD innan semestern:

Åtta av tio vägarbetare oroar sig över bristande säkerhet. Nästan varannan har upplevt en eller flera incidenter senaste året.

Vägarbetarsång

En fråga som maler som fordonsbrus
och nog kunde ses som ett varningsljus:
Vad är den så trogen och trägen för
som sällan är den det går vägen för?

måndag 13 juni 2016

Dagens dagsvers: Uttalande till en i utlandet utesluten

Helgens dagsvers i NSD:

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson stöder regeringens nya flyktingpolitik, som kritiseras hårt av Röda korset och Rädda barnen för att splittra familjer och för att bidra till att människor på flykt lider och dör. ”En av sanningarna är säkert att många av dem som i höstas angav att de stödde SD egentligen sympatiserar med S. De gjorde det som en protest mot att vi tog emot så väldigt många flyktingar under förra året. Det är kanske inte politiskt korrekt att säga, men det tror jag”, säger Thorwaldsson.

Uttalande till en i utlandet utesluten

Vår solidaritet blev nyss begraven
med dig och dina ungar djupt i haven.
Den röda fanan hamnade på svaj,
men det är ganska långt till första maj.

Vi har ett annat skäl, ett annat driv,
har inga tårar kvar till spillda liv
som inte knackat på hos oss, som stör –
en nöd vi ser, ett övergrepp vi hör.

Vår arbetslinje är mer rationell,
vår ”Internationalen” nationell.
Vår själ är bytt mot något mera fräckt:
Att vara köpt, politiskt inkorrekt.

tisdag 31 maj 2016

Dagens dagsvers: Ministerbostadsbristen

Föregående helgs dagsvers i NSD:

Förundersökningen om misstänkt muta rörande utrikesminister Margot Wallströms bostad läggs ner, uppger åklagaren.

Ministerbostadsbristen

Som riksdagsman har du så pass förtroende
att staten raskt förser dig med ett boende.
För representation för hela Sverige
är inte lämpligt på ett natthärbärge.

Men som statsråd må du tro
får du ingenstans att bo.
Och hittar du trots allt ett rum till hallen,
så räkna med att du kan få på skallen.

söndag 22 maj 2016

Dagens dagsvers: Omvänd ABC-lära för Centerlyriker

Helgens vers i NSD:

Bruno Edgarsson (C), ordförande i stiftsfullmäktige i Växjö, är kritisk mot att kyrkan stöttar Prideparaden. Han säger att han aldrig skulle kunna tänka sig att gå med i Pride och att homosexualitet bara är en trend.

Omvänd ABC-lära för Centerlyriker (fritt efter Falstaff, fakir)

Stolthet är ett farligt gift,
vilket omger Växjö stift.

Jämlikhet från Centern sänd
gör rätt mångas liv till trend.

Centern, förr en tryggt central en.
Nu längst ut i marginalen.

fredag 6 maj 2016

Dagens dagsvers: Kompensationen

Förra helgens dagsvers i NSD:

Transpersoner som bytt juridiskt kön och tvingats sterilisera sig kan få rätt till ersättning av staten. Det vill regeringen som hoppas att en ny lagstiftning ska vara på plats till 2018.


Kompensationen

Maktens eftertanke stiger blek,
men sällan syns en darrning över läppen.
Så ersätts för det största utav svek,
så gottgörs för de värsta övergreppen.
Du dödades en bit för att bli hel,
och övermänskligt tvangs du att försaka.
Nu säger makten att den gjorde fel
och ger dig kanske någon liten del
för allt du aldrig mer kan få tillbaka.

söndag 1 maj 2016

Vårtal vid Svanskogs Valborgsfirande 2016

Vårtal vid Svanskogs Valborgsfirande
(Svanudden 30 april 2016)
 
 
 
Jag hade äran att hålla det traditionella vårtalet i min ena hembygd, Svanskog i södra Värmland, på Valborgsmässoafton. Här kan man läsa talet: 
 
"Hörni, trots ett även för april ovanligt nyckfullt väder: Det våras. En tid att lämna det gamla bakom sig och ge plats för det nya. En tid för uppbrott och nystart.

När det vårades för tio år sedan blev jag värmlänning. Då började jag på allvar att vistas här i Svanskog efter att ha gjort mitt första besök hos min fru Ulla Olsson i hennes stuga, Berget, i Rållsbyn. Det började med att jag körde fel, svängde av rätt från E18 vid Prinsekul, men svängde sedan av för tidigt, vid Grinsbyn, stannade vid ett hus och ringde Ulla och undrade varför hon inte kom ut när jag åkt ända från Stockholm. Nåja, jag hittade rätt till slut och kom tillbaka våren efter.

Jag försökte göra nytta, ta del, höra till. Nu är jag ingen särskilt händig person, men jag åkte till Profab i Åmål, där jag köpte ett nytt hjul till skottkärran, körde bort trasiga tegelpannor och klippte och trimmade gräs. Badade vid en av Eldans röda naturliga sandstränder, vi gjorde strövtåg i skogarna kring Skäggebyn och Rållsbyn. Handlade på Konsum i Svaneholm och besökte Westernfesten vid Hudson Bay. Jag träffade min svärmor Sonja Olsson i Skäggebyn för första gången. Klistrade mitt efternamn på Bergets brevlåda i Rållsbyn. Läste Svanskogsbladet, PD och Säffle-tidningen. Lyssnade på Bröderna Dobermann, Sven-Ingvars och Värmlandsradion.

Min bild av sommaren idag är att gå upp från Rållsbysand förbi den stora linden på "jale" och julen är att åka spark genom Rållsbyn och i ”Hålebacken” bortanför Högstorpet.

Utan att tänka på det, för sådant tänker man ju inte på, blev jag alltmer värmlänning. Och när Ulla och jag framträdde hos Bengt Berg och Gun-Britt Karlsson på Heidruns sommarscen i Fensbol för ett par år sedan tyckte Bengt att jag skulle sluta kalla mig deltidsvärmlänning och sådant strunt. ”Victor är värmlänning!” sa han från scenen. Och jag kan inte tänka mig en mer tydlig och övertygande bekräftelse på ens värmlänningskap än så. Visserligen har Bengt Berg en ytterst generös och omfamnande syn på värmländskhet. Någon frågade honom en gång i Stockholm vad som definierar en värmlänning. ”Det räcker med att ha tankat i Grums så är man värmlänning”, sa Bengt.

Att Värmland är världsbäst på alla vis är inte heller särskilt märkligt för mig. Det har jag med mig sedan barnsben. Min morfar är inte min biologiska morfar, men den enda morfar jag haft. Dessutom är han från Deje och är en sådär värmländskt god berättare. Så jag har växt upp med den värmländska stoltheten och berättelser om hiskliga slänggungs- och skridskoäventyr på Klarälven och värmländska original från tiden kring andra världskriget.

Så kanske har jag haft lite lättare att känna mig som hemma här tack vare det.

Ett hem ja. Ett hem är inte bara bostaden, lägenheten, huset, där man bor. Ett hem är även grannarna, omgivningen, platsen där man lever. Där man känner sig hemma. Gemenskap, att ta del av, att höra till. Under mina år som redaktör för gatutidningen Situation Sthlm kunde jag uppleva på nära håll vad det gör med människor att inte ha ett hem. Att leva utanför, ständigt vara i konflikt med samhället, myndigheter och bostadsrättsföreningar. Ett hem är bostaden, fyra väggar, ett tak, en dörr att dra igen om sig. Ett hem är någonstans där man kan få vara sig själv, men ett hem är också så mycket mer än så. Därför är hemlöshet ett så mycket bättre ord än bostadslöshet. Att vara utan ett hem är något större och vidare än att vara utan en bostad. Och när man är utan hem är vägen tillbaka till ett oändligt lång.

När man kommer till en ny plats är det inte självklart att man blir välkomnad, känner sig hemma. Men här i Värmland och Svanskog har jag känt mig hemma direkt, såväl hos släkt och grannar som i grannskapet, landskapet. Och det handlar inte bara om min värmländska morfar.

För fem år sedan blev jag högtidligt invald i Värmländska FörfattarSällskapet på Värmländska bokmässan på Värmlands museum, var med i antologin ”Upplevt i Värmland” och i höst är jag med i en andra antologi sällskapet gett ut sedan dess.

När min dagsversbok ”Versting” kom ut för några år sedan blev jag generöst intervjuad av Värmlandsradion och de flesta värmländska och dalsländska tidningar. Jag hamnade till och med på Wermlandstidningens förstasida och kallades Svanskogbo. När man kommit någon annanstans ifrån betyder sådant särskilt mycket. Gemenskap. Att höra till. Samma sak har jag känt här i Svanskog från första dagen.

Och jag har ju lärt mig att Svanskog har en stolt historia när det gäller att välkomna utifrån kommande.

När John Brynteson kom hem från Alaska med norra Europas största guldfyndighet fick fattigpojken, barfotabarnet, från Dalsland inte köpa Baldersnäs herrgård. Men Svanskogs herrgård gick det bra att köpa. Och det visade hur klokt det kan vara att välkomna människor som kommer till ens hembygd. Klokt inte bara för dem som kommer dit, utan också för dem som redan bor där. Vad kom inte John Brynteson att betyda för Svanskog?

Ett annat bevis på det här är min fru Ullas och numera även min släkting Wilfried Hofmann, på Björkebacken i Skarbol. Jag har svårt att tänka mig en större lokalpatriot än han. I decennier har han med stillbilds- och filmkamera dokumenterat hemvändare, gamla träd som fälls, Svansjöarnas solnedgångar och gamla bygdeoriginal. Han har lagt upp filmer på Youtube och hans bilder figurerar i traktens dagstidningar. Ibland plingar det till i Ullas mailbox och där ligger bilder på Ulla som barn. När hon, syskonen och kusinerna sitter julklädda i trappan i Wilfrieds barndomshem och när de åker hölass. Och där finns fotografier på Svanskogs stugor och gårdar.

Wilfried är krigsbarn från Tyskland. Strax innan jul häromåret hade PD en intervju med honom om hans första jul här i de värmländska skogarna. Där han i tomteluva och med snöig Värmlandsgran i famnen berättade hur han och andra svältande barn i efterkrigstidens Tyskland julen 1951 bussades till Sverige, ett initiativ av den lokala flyktingkommittén och PD.

Mamman skulle ensam försöka ta hand om åtta barn i ett sönderbombat och brutet land. Barnen fick stjäla mat för att överleva.

När han hamnat på ett barnhem ”för att äta upp sig” fick han möjlighet att åka till Sverige. Han kom till ett barnlöst par i femtioårsåldern, Hanna och Adolf Gustafsson i Skarbol. Först grät han av saknad efter sin tyska familj.

Det har hänt att Ullas mostrar och morbröder varit i vår stuga och att vi tittat på Wilfrieds Youtubefilmer. Från mostrarnas och morbrödernas hemtrakter, där de växt upp, arbetat och fortfarande bor. Vi har skrattat, häpnat, mints och en och annan tår har vilat mot ögonfransarna.

En moster berättade att Wilfried när han kom till Värmland ofta rymde från fosterföräldrarna. Då var han ännu ingen värmländsk lokalpatriot. Visste nog inte var han hörde hemma.

Men efter några månaders vistelse i Sverige, där han tröstades med ömhet, chokladkakor och färsk komjölk, fick han innan återresan till Tyskland uppleva en jul med julklappar – varma kläder, leksaksbuss och skidor. En tid pendlade han mellan Tyskland och Värmland tills det beslöts att han tolv år gammal skulle bo här permanent. Sedan dess har han levt och arbetat här. Han har fru, barn och barnbarn. När fosterföräldrarna dog på åttiotalet bosatte han sig i deras hus och började på allvar kartlägga bygden.

Nu har han samlat en rejäl katalog av senaste sextio årens historia i Svanskog. Som han, ett för detta krigsbarn från Tyskland som inte kände sig hemma från början, har dokumenterat och sparat åt oss som är födda här. Vi som ofta tar vårt land och vår historia för givna.

Så jag tror att fler skulle tänka som man har gjort av tradition här i Svanskog: Ger du något och bjuder in får du också något tillbaka. På en plats där man vet att ge rum för det nya blir det alltid vår igen."

 

måndag 25 april 2016

Dagens dagsvers: Svenskt galleri

Helgens vers i NSD:

I veckan skulle den iranska konstnären Mona Aghababaee delta på en konstmässa i Sverige. Men den svenska ambassaden avslog hennes visum. Hon är bara en i raden av konstnärliga utbyten som stoppas.

Svenskt galleri
(fritt efter Robert Broberg)

Vårt galleri
finns det svenska galler i,
så blott en svensk blir fri.
Vi skiljer min från din, stänger ut och stänger in,
i vår monarki.

måndag 11 april 2016

Dagens dagsvers: Skillnaden

Helgens vers i NSD:

I veckan har avslöjats att en stor mängd rika personer, bland dem många svenskar, använt brevlådeföretag för att gömma skattepengar.

Skillnaden

Hur skiljer man på oss och på eliter?
Det finns ju ändå sådant som förenar:
En gång ska alla vila under stenar,
envar har första gången skådat ljuset
och ätit mat och gått på hemlighuset.
Vi lever alla på vår världs krediter.
Men gör vi fel får vi besök av fogde och polis
vår post är inte eftersänd till skatteparadis.
Vi bär ett land, eliter skattesmiter.

onsdag 30 mars 2016

Dagens dagsvers: Svensk matkantat

Förra helgens dagsvers i NSD:

Många av världens farligaste bekämpningsmedel förekommer i svenska livsmedel, trots att de är förbjudna i hela EU. En del av dem är hormonstörande och därmed farliga även i små doser.

Svensk matkantat

”Äta bör man, annars dör man.”
Här som uppdaterad tankefläta:
”Äta bör man, så det gör man,
sedan dör man ändå av att äta.”

onsdag 16 mars 2016

Dagens dagsvers: Bilindustrin

Senaste helgens vers i NSD:

I avtalsrörelsen säger arbetsgivarna nej till tvåårigt avtal inom industrin.
"Om vi diskuterar bilköp och bilen är dyr så köper du inte två. Vår inställning är inte svårare än så", motiverar Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe beslutet.


Bilindustrin

Nu vill vi se ett slut på sura miner
och medbestämmande och alla krav.
För oss är arbetskraft ett gäng maskiner,
ett bilstall man kan vrida på och av.

Så brukar Volvon fordra mer betalt,
Mercedes-Benzen kräva höjd pension?
Och kör en Saab blott kollektivavtalt,
parkerar Audin vid en depression?

Och vem kan tänka sig en gammal Ford
som vägrar ett beordrat helgackord?
För oss är personalen en Peugeot,
med nyckel man kan vrida av och på.